Arca Ferrum
Skyskraporna breder ut sig så långt man kan se. Nere vid marken har man fäst kraftiga stöttor på flera av husen för att de ska klara av den massiva vikt som åratal av påbyggnader orsakat. Människorna vill högre och högre. Broar förbinder husen på otaliga ställen; från början ett bekvämt sätt att passera mellan byggnader, men sedan de smittade tagit över marken: en nödvändighet.
De första fem åren eller så görs åtskilliga försök att rensa upp. Trupper skickas ut för att decimera antalet smittade, men expeditionerna resulterar bara i fler och fler smittade.
De är som kackerlackor. Det är så man ser dem. Livsfarliga kackerlackor, men kackerlackor likväl. Och det enda människorna kan göra är att ta sig högre och högre, och hoppas att befästningarna ska hålla.
De flesta tittar inte ner mot marken längre. Det känns bättre att låtsas att de inte existerar, att man har valt att lämna marken för alltid för ett liv i skyskraporna istället för sanningen — att ingen som vill fortsätta leva kan sätta sin fot där nere längre.
Samtidigt har vetenskapen i åratal varnat för att de naturliga resurserna är på väg att ta slut. Nu har de fått rätt. Det finns inget mer att utvinna ur planeten. Den är ett dött skal, uttorkad som en fluga som fastnat mellan fönsterrutor — fullt befolkad av två olika sorters parasiter: människor, och de smittade.
Där någonstans besluter man sig för att lämna planeten.
De styrande inser dock snabbt att det inte finns material och resurser att bygga rymdarkar för att evakuera hela mänskligheten — något de håller tyst om.
Man bygger bara en ark. Och man kallar den ‘Arca Ferrum’ — kista av järn.
Novellen finns att läsa som e-novell och ingår också i Affront förlags antologi Maskinblod 3.
Sagt om Arca Ferrum
Markus Skölds ”Arca Ferrum” handlar om en mans kamp för att ta sig ombord på en rymdfärja. De smittade har tagit över världen men bara gräddan av mänskligheten får följa med på det arken-lika skeppet. I traditionsenlig Markus Sköld-stil är det fartfyllt och händelserikt.
Actionladdad berättelse där man tidigt får veta att huvudmålet är att ta sig ombord en rymdfärja. Det intressanta är hur det ska gå till. Bra skrivet. Bladvändare.
Zombiesarna har tagit över marken och människan har flyttat uppåt i skyskraporna. När det blir klart att jorden blivit för otryggt bygger man en ark, ett rymdskepp som ska ta de utvalda till en säkrare planet. Tyvärr är det bara de förmögna och inflytelserika som har möjlighet att köpa sig en plats på arken. En liknande komplott som den i filmen 2012 alltså, fast med zombiesar istället för jordbävningar och tsunamis. Riktigt bra. Nu gillar ju jag zombiesar så jag är säkert lite partisk i mitt tyckande, men ändå. Huvudpersonen Rubek har inte lyckats få plats på arken men har en plan för att få komma på. Tyvärr innebär planen att släppa in zombiesarna in i skyskrapan arken ska landa på. En sträckläsare jag gärna hade sett som en hel bok.
— Bokhuset
Arca Ferrum, som kanske är Blade Runner-inspirerad men som definitivt känns som sf-motsvarigheten till ”grisodlarfantasy”. Det är smutsigt och blodigt och orättvist, och ljuset i tunneln är garanterat tåget. Eller…?