Markus Sköld
författare

Att skriva en roman på en månad

Den 27 april i år fick jag ett kort mejl från Arbetarbladets kulturredaktör. Skulle jag vara sugen på att skriva en sommarföljetong för dem?

15-20 avsnitt, 8-10k tecken per avsnitt. En snabb överslagsräkning gav mig att det sammanlagt i omfattning skulle bli som en kortroman, runt 40 000 ord. Och om det skulle bli en sommarföljetong så skulle den ju behöva vara klar innan midsommar. Med andra ord: jag hade mindre än två månader på mig.

Dessutom hade vi en resa till Berlin inplanerad i slutet av maj, och båda mina döttrar tog examen i början på juni. Samt en del andra åtaganden, som att jag jobbar heltid. Livet med andra ord.

Så jag sa ja.

Det finns en internationell skrivutmaning som heter National Novel Writing Month (NaNoWriMo) som går av stapeln varje november månad. Den går ut på att man ska skriva en roman på en månad, och med roman räknas allt från 50 000 ord och uppåt. Men alla som medverkar (och förväntar sig klara utmaningen) tillbringar minst en månad innan med att förbereda sig. Komma på vad de ska skriva, vad storyn ska vara, och hur man ska lägga upp det hela. Sedan går startskottet och man skriver tills fingrarna blöder för att få ihop ett första utkast innan månaden är slut.

Men ett första utkast är inte något man publicerar. Först måste berättelsen redigeras, för att få bort logiska luckor, få till berättelseflödet och inte minst rätta till ordföljd och stavfel. De flesta som medverkar i utmaningen väljer att göra det ett par månader senare, när stressen har lagt sig och man kan se på berättelsen med färska ögon.

Jag hade inte den lyxen. Och dessutom hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva. Jag visste att jag var sugen på att skriva en spökhistoria, men det var allt. Och den skulle helst utspela sig i Gästrikland med omnejd.

Så jag började med att googla efter spökhistorier i Gästrikland och fick snart upp historier om liftande spöken längs med väg 272. Jag hade hört historierna förut, men jag visste inte att det på riktigt fanns en avrättningsplats från 1700-talet på platsen där Torsåkers, Östefärnebos och Årsundas socknar möts.

Ett par dagar senare mejlade jag en pitch till Arbetarbladet.

Ett barnlöst par i Gävle behöver rädda relationen. Deprimerade efter missfall och trötta på att sitta instängd i lägenheten hittar de ett nybyggt sommarhus till salu strax utanför Gammelstilla. De tidigare ägarna hann knappt flytta in innan de sålde och de är svävande till anledningen att de säljer. Och även om priset är högt för paret så är det ett kap när man jämför med liknande hus. Så de slår till. Inte långt därefter vandrar en naken, blodig man genom Gammelstilla by. När polisen plockar upp honom minns han inte vem han är eller varifrån blodet kommer.

I vanliga fall — eller snarare, förr i världen — brukar jag skriva böcker utan någon form av outline. Jag har en idé om vart jag är på väg och börjar skriva direkt. Men vis av erfarenheten vet jag att det tar väldigt lång tid att redigera sådana böcker. Varje ändring får konsekvenser genom hela berättelsen. Och jag är trött på att skriva på det sättet. Trött på det massiva omarbetandet. Det här var ett utmärkt tillfälle att lära mig att göra riktiga outlines.

Jag tillbringade nästan tre veckor med att sätta ihop en outline för berättelsen. Sedan började jag skriva.

Den andra juni var berättelsen färdigskriven och jag satte igång med redigeringsarbetet. Jag fick hjälp av min vän Boel Bermann som testläste manuset på en dag och kom med värdefull feedback.

Artikel i Arbetarbladet Den 17:e juni, en vecka före deadline, skickade jag det färdiga manuset till Arbetarbladet.

Jag inser att det är låter väldigt skrytigt, och det är det också.

Jag är stolt över att jag klarade av det. Och jag är stolt över berättelsen. Jag tycker själv att den väldigt bra. En berättelse som jag själv skulle vilja läsa. Ibland tycker jag man kan få vara lite stolt över sig själv.

2022-07-09

Februari månads författare i Gävleborg

Månadens Författare

Jag kommer från Hofors, och även om jag sedan ett antal år bor i Stockholm så kommer jag alltid att se på Hofors och Gävle som mina extra” hemorter. Och i Gävleborg satsar man på litteratur, vilket jag såklart tycker är fantastiskt trevligt! I november förra året hade de till exempel en litteraturfestival i Gävle, med det underfundiga namnet GävLit.

Jag deltog på festivalen och hade ett väldigt trevligt scensamtal med Hans Carstensen och Daniel Gustavsson.

Men nu i februari har jag äran att få vara månadens författare i Gävleborg. Det är en stor ära och jag känner stor tacksamhet till de som nominerat mig.

Och såklart känns det extra fint att få representera författande och skrivande i min hemregion.

Här kan du läsa en intervju med mig angående månadens författare.

2022-02-01

Äntligen en ny roman

Förlagsavtal Idag har jag skrivit avtal med Kraxa Förlag om att ge ut min nästa roman, Folktomt, som kommer ut nästa år.

Det är en fristående berättelse som utspelar sig i samma värld som mina tidigare böcker Kalldrag och Skuggfödd. Man behöver alltså inte ha läst mina tidigare böcker för att hänga med, men för er som har gjort det finns det nog en och annan litet påskägg som gör att man känner igen sig i trakterna.

Jag är glad att ha blivit antagen av Kraxa. Det är ett nystartat förlag, men jag känner både Kristina Hård och Henrik Pettersson — ägarna till förlaget — sedan tidigare och vet att de är professionella, kunniga och tar det här med berättelser på lika stort allvar som jag.

Nu börjar nämligen nästa steg i arbetet med manuset; att slipa, skriva om, justera och pussla med scener tills storyn är så bra som möjligt. Sen kommer val av omslag, korrektur, sättning, för att inte tala om val av inläsare till ljudboken.

Det kommer att bli kul!

2021-09-07

Rapport från skrivarverkstan

En aspekt av det här med skrivande är att allt tar väldigt lång tid. Det tar lång tid att skriva en bok. Det tar ännu längre tid att redigera den och putsa på den tills den är tillräckligt bra att skicka till förlag. Det tar lång tid att få svar från förlag.

Jag klagar inte, det är bara ett konstaterande av hur verkligheten ser ut. I synnerhet när man har ett heltidsjobb vid sidan av.

Därför är det också svårt att skriva om processen, eftersom varje dag i princip ser likadan ut. Den består av:

  1. Skriva eller redigera
  2. Börja jobba på dagjobbet

Nu under pandemin har jag vissa dagar (bara för att hålla mig själv intresserad antar jag) mixat upp det hela med att ändra på rutinen så att den snarare ser ut så här:

  1. Jobba på dagjobbet
  2. Skriva på kvällen

Fördelen är att jag inte har någon speciell tid när jag måste sluta skriva. Nackdelen är att jag blir trött och det kanske inte blir riktigt det bästa resultatet.

Hur som helst. Statusen är att jag nyss har skickat in en novell till ett förlag. Den kommer att komma ut i en antologi, men än så länge är det hemligt när och var.

Manuset till min fjärde roman cirkulerar ute på förlagan, och min förhoppning är att jag snart får ett besked om utgivning (håller tummarna!).

Under tiden jobbar jag på med andra utkastet av mitt thrillermanus (min femte roman). Vill inte ropa hej och så vidare, men jag tror att det kan bli riktigt bra. Det är i alla fall känslan för dagen. Fråga mig igen imorgon så kanske jag säger något annat.

Men det är också en aspekt av det här med skrivandet. Vissa dagar är man övertygad om att man gör sitt bästa arbete någonsin. Andra dagar känns det som skyfflar dynga.

2021-05-30

Min nya skrivarhörna

I många år har jag huvudsakligen skrivit ute på lokal, oftast på något kafé. Mycket tack vare att den enda arbetsplatsen jag har haft hemma i lägenheten har varit att sitta i hörnet av soffan med en skärbräda i knät.

Ett tag, när vi hade ett större sovrum hade jag möjlighet att ha ett skrivbord i ena hörnet, men innan sommaren förlorade jag den platsen då yngsta dottern ville ha det större rummet.

Det var soffhörnet som gällde igen. Min skrivtid har alltid varit innan jag går till jobbet. Det här med att skriva på kaféer funkar inte så bra när jag jobbar hemifrån.

Men som alla som har suttit hemma och jobbat det här året vet, så är det inte någon långsiktigt bra lösning att sitta i soffan och jobba. Oavsett om det handlar om skrivandet eller dagjobbet.

Jag behövde en arbetsplats. Men det fanns ingen plats till övers i lägenheten. I alla fall ingen plats där jag skulle kunna få plats med ett skrivbord. Inte ens ett litet.

Det är nämligen så att vår lägenhet inte har räta vinklar i alla hörn. Och det finns ett hörn i vardagsrummet som skulle kunna funka som arbetsplats om det inte vore för det här med att väggen är sned i förhållande till resten av rummet. Förutom den där detaljen att det var snett så skulle det passa perfekt som arbetshörna. Jag hade kastat lystna blickar mot det där hörnet i ett par veckor när jag kom på idén att modifiera ett skrivbord så att det skulle passa in i hörnet.

Mitt skrivbord

Jag hyrde en sticksåg över helgen, köpte en skrivbordsskiva med ben från IKEA och efter massor av mätning och beräkning och ommätning och funderande så har jag nu ett måttanpassat skrivbord som står i hörnet av vardagsrummet.

Det känns extra bra att veta att jag har byggt” det själv, och med tanke på att det verkar som att de flesta av oss kommer att jobba hemifrån i betydligt större utsträckning än förr så kommer jag att ha användning av bordet både för skrivande och dagjobbet.

2020-10-25

Fantastiken under 2020-talet

Författaren Josef Lindell har på sin blogg under året kört en serie där andra författare skriver artiklar på temat fantastiken under 2020-talet”.

Nu har turen kommit till mig. Här kan du läsa mitt inlägg, men jag rekommenderar att du tar en titt på alla artiklar i serien. Det finns mycket intressant att läsa där om olika fantastikförfattares syn på framtiden.

2020-07-09