Att färdigställa ett bokmanus
Nästa bok börjar ta form.
Redan innan Kalldrag kom ut hade jag ett råmanus ”färdigt”, men de senaste månaderna har jag gått igenom, flyttat, tagit bort, skrivit nytt, slipat och putsat. Den har ingen titel än, annat än en som är högst intern för att jag ska kunna namnge mappen som filerna ligger i. Jag tycker titlar är svårt, nästan det svåraste i hela skrivprocessen.
Men det går i alla fall framåt. Jag har bytt kön på en av huvudpersonerna. Två gånger. Jag har insett att jag varit för snäll mot karaktärerna. Så kan vi inte ha det. Jag har lagt till en ny huvudperson som inte fanns med från början och jag måste fatta beslut kring vilka element som ska finnas med och är relevanta för historien.
Det handlar om att hitta formen på berättelsen. Vilka scener som ska vara var. Har jag lämplig balans mellan huvudpersonerna? Händer det någonting spännande eller är det bara långa monologer som jag har skrivit när jag inte riktigt visste vad som skulle hända?
På många sätt är den här berättelsen mycket mer komplicerad än Kalldrag. Jag har flera huvudpersoner och flera berättelser inom berättelsen som ska vävas samman.
Ibland har det känts hopplöst, och ibland har jag avslutat ett skrivpass med en hybris som skulle kunna få Zlatan att framstå som ödmjuk. (Obs, jag kan inget om fotboll. Googlade. Det kallas research.)
Men det viktigaste är att berättelsen börjar kännas tight. Som att jag inte bara betraktar personer som gör någonting, utan att jag faktiskt slukas av berättelsen. Den vision jag har haft från början syns i texten och det är otroligt tillfredställande. Det är ett tecken på att jag börjar bli klar. Att det funkar.
Men det finns fortfarande saker att fixa, kapitel som är oskrivna, och jag har satt en deadline för mig själv att manuset ska vara klart innan den sista mars.
Och nu när jag har berättat det här så har jag inga möjligheter att backa på det. 😉